Sälar i Sverige
I Sverige finns det tre olika sälarter, samtliga är så kallade öronlösa sälar. De livnär sig framförallt genom att äta fisk, och blir i regel mellan 25 och 50 år gamla. Sälar föder ett barn, så kallat kut per år.
I Sverige har vi gråsäl, knubbsäl och vikare/ringsäl. De senaste åren har antalet av våra tre sälarter ökat. På grund av detta har det länge diskuterats i Sverige huruvida det är dem fiskätande sälarna som mest bidrar till minskningen av fiskpopulationen. Detta utlåtande har på senare tid slagits ner av flera oberoende källor, bland annat forskare på stockholms universitet.
Sveriges tre sälarter
Vikare eller ringsäl
Vikaren är den minsta av sälarna och även rundare i formen. På grund av att vuxna vikare har mörka ringar på ryggen kallas de även för ringsäl. På magen är ringsälens hud ljus och utan ringar.
Vanligtvis blir de runt 100 kg tunga och ungefär en och en halv meter långa. Månaderna för födsel är i februari – mars, och när vikarhonan får sina kutar föder hon den i en grotta som hon själv karvat ut ur isen. Vikarens honor diar sina ungar väldigt länge jämfört med de andra sälarterna – i upp till sex veckor. Under denna period tappar vikarhonerna upp till hälften av sin kroppsvikt.
Knubbsälen
Gråsälen
Bland de svenska sälarna är gråsälen den största och kan bli tre meter lång och väga så mycket som 300 kilo, medans honorna är betydligt mindre. Gråsälens honor föder, liksom vikaren, sin kut i februari – mars, gärna på iskanten eller i ett skär. Gråsälens honor diar sina ungar i cirka tre veckor. Den näringsrika och fetthaltiga mjölken från mamman gör att kuten växer från ungefär 10 kilo upp mot 50 kilo på dessa få veckor. Under denna tid tappar honorna ungefär en tredjedel av sin vikt eftersom att de inte hinner äta.
Sälarnas situation i Östersjön
Sälar i Östersjön är utsätts bland annat av jakt. Både från Sverige men även i Finland och Estland. Det skjuts upp mot 1 000 gråsälar varje år. Eftersom det dessutom pågår ett överfiske i Östersjön dör väldigt många av misstag då de fastnar i näten.
Sälarnas situation i Östersjön hotas inte främst av jakten, men utav miljöförstörelsen här. Det går inte att blunda för den miljöförstörelse som påverkar allt djurliv i Östersjön. Många sälar påverkas av de många gifter som vattnet är förorenat med. De gifter som finns i vattnet är rent hälsoskadligt för utvecklingen av deras immunförsvar samt hämmar fertiliteten hos honorna. Detta resulterar i sämre fertilitet samt ett försämrat immunförsvar. Sett till antal finns det ett bra antal sälar, dessa äter i största regel inte torsken utan skarpsillen. Skarpsillen finns det redan ett stort överskott av, vilket gör att det inte är ett stort problem. Många jägare menar dock på att man behöver skjuta av tiotusentals sälar för att återfå balans bland fiskar. Dock har flera undersökningar visat att sälarna i Östersjön inte har något att göra med fiskbeståndet. Ett stort hot även här är alltså övergödningen, klimatförändringarna och fisket.
Fakta om sälar
Sälar, under samlingsnamnet pinnipedia, är en grupp av rovdjur som ligger inom klassen däggdjur. De kan kännas igen av de strömlinjeformade kropparna och labbarna dem har, och de trivs bäst i vattenmiljöer. Labbarna som sälen har framtill används främst till att styra men fungerar även som hjälp när sälen är på land. Sälar har en hög mängd fett under skinnet, så kallat späck som skyddar dem mot kylan.
Trots att sälarna lever i vattenmiljö kan de inte andas under vatten, men de kan kan de ändå hålla andan under långa perioder. Vissa typer av sälarter kan hålla andan i över en timmes tid. Sälarnas revben kan nämligen tryckas ihop utan att organen tar skada, vilket gör att de klarar av vattentrycket när de dyker djupt. Till skillnad från oss människor så tömmer sälen sina lungor från luft innan den dyker ner i djupet. Genom ett stort blodflöde, en högre halt av röda blodkroppar och möjlighet att reglera blodflöder till endast de nödvändiga organen kan sälen hålla andan länge. Sälar delas upp i tre olika grupper:
Öronsälar
Öronsälar, även kallade sjölejon och pälssälar är precis som namnet antyder sälar vars öron är synliga på utsidan. De lever framförallt i tempererade zoner såsom Arktis och Antarktis, och deras huvudsakliga fiender är hajar och späckhuggare. Vad som är särskilt speciellt med öronsälar är att hanarna är betydligt större än honorna. Öronsälarnas hanar kan bli upp till 3,5 meter långa och väga mer än 500 kilogram.
Öronlösa sälar
Öronlösa sälar är sälar logiskt nog sälar som inte har utstickande öron. Precis som öronsälarna håller de flesta öronlösa sälarna till på Arktis och Antarktis. Till skillnad från kusinen så blir de öronlösa sälarnas honor nästan lika stora som hanarna. Utöver det har även öronlösa sälar väldigt tunn päls. Den absolut största sälarten, elefantsälen är en öronlös säl, och kan bli över 6,5 meter lång och väga 3,5 ton.
Valrossar
Valrossar är en sälart som håller till i det Arktiska havet. De kan framförallt identifieras genom sina långa betar, sitt mustaschliknande morrhår och den bruna färgen. Valrossens betar kan växa sig upp till en meter långa hos hanarna. Även valrosshonorna har betar, men dessa blir inte lika stora som hanarna. Precis som de öronlösa sälarna har valrossarna inga ytteröron.